borta bra men hemma bäst?!
Massa hemma igen, ska jag vara ärlig så vet jag inte riktigt hur det känns?! Jag kan inte rikitgt avgöra hur min dag i Huskvarna var igår heller, självklart hade jag kul det har jag alltid med syster men det var inte samma sak.
Jag rullade in där med tåget och Huskvarna där uppifrån bergen var inte som det brukade, det där leendet på läpparna kom inte och den småretande känslan i magen vägrade anlända?! Jag tror jag får göra som jag alltid gör, jag skyller på dig hjärtat! Hah, det är lättast så.
De värsta med allt är att jag vet verkligen inte alls vad jag vill längre, jag har inte en aning om vad som händer efter sommaren, plugga? Jobb? Bo hemma? Flytta, och i så fall vart?! Det enda jag vet helt säkert är att det kommer lösa sig, och det kommer bli perfekt.
Nog funderat om det, sommaren kommer iaf bestå av sommarjobb och sen spendera en massa dagar med hjärtat, det är så planeringen ser ut just nu och jag hoppas fan de håller i sig.
Tänk att en dag hos Emma får mig att tänka på framtiden som en jävla idi, jag blir så irriterad på mig själv. Ber om ursäkt för ett skit onödigt inlägg med massa dunder tråkiga tankar.