perfekt som jag är...
Det var väl ungefär det jag tänkte idag under dagens boxersize (stavning?). Inomhus säsongen i fotboll är i full rulle och då ska man ju självklart slåss också, det är inte nådigt vill jag lova. Samtidigt som jag hör tränare skrika 30 sekunder kvar långt bort i fjärran land, så tänker jag bestämt för mig själv, Aldrig mer, jag är fan perfekt som jag är!
(Så här levande känner jag mig nu, ganska säker på att Lollo känner desamma).
Några tecken på att man tränat för mycket när all ork man har i kroppen går till att
- Hålla vattenflaskan så man kan dricka.
- Skriva ett sms, inte nog me att händerna darrar, noll ork att hålla i den.
- Man kämpar som en idi för att shamponera håret
- Skriva detta inlägg
Jag är inte ens i närheten av att skoja när jag skiver att ja inte ens orkar ringa min andra syster, för jag har verkligen ingen kraft till att hålla telefonen.
Likt förbanad har jag lovat syster Louise att ja ska börja träna den här skiten på söndagar med, samma tränare!
Skjut mig?!
Näe nu ni gott folk, nu ska jag användra min sista energi till att föna håret, fixa något att dricka, ringa min syster och till slut läsa min bok flyga drake.. Berättar lite om den imorgon, bra idé Regina, fan så viktigt.
